I år firar Kung Carl XVI Gustaf 50 år på tronen. Den regerande Monarken har under detta halvsekel sett många samhällsföreteelser och händelser komma och gå. Jag tror att både Kungen och vi andra just nu står inför ett skifte. Där en era håller på att gå i graven och ersättas av en ny.
Den galopperande inflationen har tydligt brutit vårt intresse för hållbarhet. Det ses på flera ställen i samhället.
De senaste 15 åren har undersökning efter undersökning pekat tydligt på att lön aldrig är det viktigaste kriteriet när vi väljer arbetsgivare. Det har nu förändrats. I Randstads Employer Brand Research 2023, som är världens största oberoende Employer Brand-undersökning, toppar för första gången någonsin lön vår önskelista när vi väljer arbetsgivare. Den perenna ettan ”trevlig arbetsmiljö” återfinns numer på andra plans. I önskelistan på profilen för den ideala arbetsgivaren finns ”ger tillbaka till samhället” först på tionde plats. Pikant är dessutom att när arbetstagare rankar vad deras nuvarande arbetsgivare erbjuder så finns ”ger tillbaka till samhället” på sjunde plats.
Kort sagt värderar alltså företag ”ger tillbaka till samhället” högre än arbetsgivarna 2023. Innebär inflationschocken i samhället att våra reala lönesänkningar gjort att hållbarhet har dött?
Kanske. Eller i alla fall som arbetet sett ut de senaste 15 åren, sedan finanskrisen 2008.
I samband med Lehman Brothers konkurs i september 2008 behövde den globala ekonomin stimuleras i ett läge när investeringar och inflation sjönk som en sten. Lågräntemiljön höll i sig i nästan 15 år och skapade en hel del intressanta företeelser. Bland annat bolag som hade affärsidén att aldrig gå med vinst, utan hela tiden finansiera underskott med nytt riskkapital. Dessa bolag behövde aldrig räkna på avkastningen av investerat kapital. Avkastningen skulle ju komma framöver. Hållbättre bolag som gick till börsen med stor hype och ännu större kapitalbehov har sett sina värden kollapsa sedan topparna för bara några år sedan. T.ex. Zoom (-87%), Oatly (-96%), Rent The Runway (-96%) och Polestar (-83%).
Samtidigt som räntorna störtdök kring förra decennieskiftet såg vi också en stor uppgång i andelen ekologisk mat svenskar köpte. Andelen ekologisk jordbruksmark dubblades som en följd av detta mellan 2010-2019. Men med högre räntor och ökande inflation har svenskens köpkraft minskat de senaste åren. Det har gjort stora avtryck i våra köpbeteenden i matvarubutikerna. I volym har mängden ekologisk mat minskat med uppemot 10% under 2022 och under samma år minskade den ekologiska jordbruksarealen med 9.500 hektar. Den tredje minskningen på lika många år.
Svensken anno 2023 sätter alltså lönen högst när denne letar arbetsgivare, säljer sina aktier i världsförbättrande bolag och står över den ekologiska mjölken för den billigare konventionellt framställda. I en värld där allt blir dyrare, väger alltså hållbarhet allt lättare.
Hur kommer vi då runt detta? De globala hållbarhetsproblemen vi behöver adressera har definitivt inte minskat.
Vi kommer runt det genom att förändras.
Något vi också ser just nu. Både EU och USA kommer med tydligare lagstiftning, FN jobbar alltmer intensivt med Agenda 2030 och vi står bara i början av hur världen kommer förändras med smartare teknik.
Bort skalas dock allt fluff. Allt det som, liksom förlustbringande bolag under 10-talet, bara kunnat existera i ett läge där räntorna varit låga och viljan att investera varit hög. Nu är det upp till bevis. Vilka bolag kan verkligen leverera mätbara och tydliga resultat? De som lyckas kommer belönas. Under samma tid som Polestar tappat 87% av sitt börsvärde har Tesla ökat sitt med 40%. Skillnaden? Lönsamhet och skala. Tesla tjänar pengar på varje såld bil medan Polestar förlorar pengar på varje såld bil. Ovanpå det bygger Tesla 40x fler bilar än Polestar.
Lönsamhet och skala kommer vara melodin för hållbarhet de närmsta tio åren. Det ställer helt andra krav på de organisationer som vill lyckas med sitt hållbarhetsarbete. För att lyckas kommer vi behöva uppdatera både kompetens och inriktning på våra hållbarhetsavdelningar, För mycket av det vi gjort de senaste tio åren kommer likt riskkapitaldopade bolag ha svårt att överleva framöver.
”För Sverige i tiden” är ett passande valspråk. Inte bara för Kungen.
Gästskribent: Gustav Stenbeck
Gustav Stenbeck är miljöaktivisten som blev riskkapitalist. Han har jobbat med både svenska och multinationella företag, i syfte att förbättra deras lönsamhet och minska deras fotavtryck under tiden. Han har varit hållbarhetschef åt Petter Stordalens Nordic Choice Hotels och blev under den tiden utsedd till en av Sveriges tre bästa hållbarhetschefer och hållbarhetsmäktigast i hotell- och resebranschen.
Idag arbetar Gustav Stenbeck som entreprenör och affärsängel där han bara investerar i bolag som både har förmågan att tjäna pengar och göra världen bättre. Han är även en flitigt anlitad föreläsare i Norden och USA där han pratar om förändringskraften i hållbarhetsfrågorna.
Trygghetsgaranti